Salve!

Salve!

Tid för pånyttfödelse…vårskri högt i himlens ljus…långväga gäster..bevingade – återförenade och återkommande…

Är du lycklig?

Ja mycket….

Salve!

Salve!

Vattenytans rörelse från mättat regn, ringar på ringar på ringar i oändligheten…

Allt går samman, inget fokus finnes, dofterna djupnar och öppnar sinnena. Bladen darrar på träden intill sjön, av alla droppar som bestänker dem. Färgerna är bestående fortfarande, trots sommarens tyngd och tidsrymd.

Inne vid den igenvuxna ängen lyser det svagt svagt gult, hon särar försiktigt på de våta grässtråna och ser allt ”guld” som möter henne – glad känner hon sig…

Tiden är….

Salve

Salve

Frusen mark under hennes fötter

Olika dagar, olika möjligheter, olika färdvägar

Vart är Vi på väg? Vem är Vi? Vad vill Du?

Konturlöst landskap, några grå skepnader

..det är allt som finns

 

Salve

Stillhet

lugn

 

mildhet

 

återhållsamhet

Hon känner mossans mjuka tyngd under sig, hennes steg blir ljudlösa då hon sakta närmar sig tjärnens mjuka vatten. Solens strålar letar sig in, färgar allt i eldfärger kring vattnets kanter. Ytan är till viss del draperad med guldgula löv, som fortsätter att singla sakta ned över dess blanka yta. Hon hör hackspettens distinkta hamrande på ett döende träd lite längre bort. Invid kanten på tjärnen sätter hon sig i den gnistrande grönskimrande mossan – som ett mjukt bolster under henne. Himlen är klar och hög idag. Tid för kraft och energi – o att sakta byta skepnad…

Fiat lux, et tunc convertentur

 

Salve

Över sjön hänger dimman i stora vita, nästan rörliga sjok. Stilla ligger sjön och väntar, på något som inte anas ännu… Stillhet råder, glidandes över ytan några krickor som lämnar efter sig ett spår på vattenytan. Daggen håller allting nere.

Salve

De skapar en harmoni i sin formation

även om den är ostrukturerad

deras långa halsar och ben ser

lite roande ut härnerifrån

Värmen finns kvar, och ute på ängen börjar

gräset att bli bränt av solens ständiga strålar

Sädesfälten ändrar form nu, skörden har påbörjats

och landskapet förändras

Hon har samlat in örter och bundit till små knippen

hela sommaren, nu hänger de under taket

färdiga att komma till bruk när så behövs

Även bär och frukter har skördats, men ännu finns  mycket att ta rätt på

De omnibus rebus et nonnullis aliis

Salve

Åter och åter och åter tiden rymmer alltet…

Trandans, de två återkommande vår efter vår, åldrandes ihop. Höga rop av de som flyger i sträck stör de två med långa graciösa ben på fältet. Men så slår sig åter lugnet ned på fältet, strax intill brynet smyger några råbockar och alldeles bakom deras ”fruar”. I backen lyser det blått mellan torra blad, allt kommer åter. Så också hennes känslor….först något svaga sedan mer och mer på…

Abyssus abyssum invocat

Salve!

Fortfarande ligger de vita drivorna över landet, bevarar det i sitt grepp fast solen lyser på det. Kylan är tyngd av ansvar över alltet som vilar inför något som stundar. Något har återkommit med liv, som sakta väntar på att värmen ska återkomma. För var dag kommer det närmare.

Vårvinteryra…

Salve!

I denna boning har vi levat under några veckor, kallt inomhus och varmare ute. Sommaren var kort och nu ligger allt i vitt vilandes inför en stundande och kommande tid.
Andedräkten står som en sky ikring oss, vintervitt.

Salve

En doft…

en aning om något nytt som är påväg

..det sköra, spröda och vackra som sakta formas till något nytt och helt

..ytan är fortfarande vit och ogenomskinlig, men om en tid kommer den att mörkna och omformas för att slutligen brista och öppna för nya möjligheter..

tiden rör sakta på sig