Salve!
Tid för pånyttfödelse…vårskri högt i himlens ljus…långväga gäster..bevingade – återförenade och återkommande…
Är du lycklig?
Ja mycket….
Salve!
Vattenytans rörelse från mättat regn, ringar på ringar på ringar i oändligheten…
Allt går samman, inget fokus finnes, dofterna djupnar och öppnar sinnena. Bladen darrar på träden intill sjön, av alla droppar som bestänker dem. Färgerna är bestående fortfarande, trots sommarens tyngd och tidsrymd.
Inne vid den igenvuxna ängen lyser det svagt svagt gult, hon särar försiktigt på de våta grässtråna och ser allt ”guld” som möter henne – glad känner hon sig…
Tiden är….
Salve
Frusen mark under hennes fötter
Olika dagar, olika möjligheter, olika färdvägar
Vart är Vi på väg? Vem är Vi? Vad vill Du?
Konturlöst landskap, några grå skepnader
..det är allt som finns
Stillhet
lugn
mildhet
återhållsamhet
Hon känner mossans mjuka tyngd under sig, hennes steg blir ljudlösa då hon sakta närmar sig tjärnens mjuka vatten. Solens strålar letar sig in, färgar allt i eldfärger kring vattnets kanter. Ytan är till viss del draperad med guldgula löv, som fortsätter att singla sakta ned över dess blanka yta. Hon hör hackspettens distinkta hamrande på ett döende träd lite längre bort. Invid kanten på tjärnen sätter hon sig i den gnistrande grönskimrande mossan – som ett mjukt bolster under henne. Himlen är klar och hög idag. Tid för kraft och energi – o att sakta byta skepnad…
Fiat lux, et tunc convertentur
Över sjön hänger dimman i stora vita, nästan rörliga sjok. Stilla ligger sjön och väntar, på något som inte anas ännu… Stillhet råder, glidandes över ytan några krickor som lämnar efter sig ett spår på vattenytan. Daggen håller allting nere.
De skapar en harmoni i sin formation
även om den är ostrukturerad
deras långa halsar och ben ser
lite roande ut härnerifrån
Värmen finns kvar, och ute på ängen börjar
gräset att bli bränt av solens ständiga strålar
Sädesfälten ändrar form nu, skörden har påbörjats
och landskapet förändras
Hon har samlat in örter och bundit till små knippen
hela sommaren, nu hänger de under taket
färdiga att komma till bruk när så behövs
Även bär och frukter har skördats, men ännu finns mycket att ta rätt på
De omnibus rebus et nonnullis aliis
Åter och åter och åter tiden rymmer alltet…
Trandans, de två återkommande vår efter vår, åldrandes ihop. Höga rop av de som flyger i sträck stör de två med långa graciösa ben på fältet. Men så slår sig åter lugnet ned på fältet, strax intill brynet smyger några råbockar och alldeles bakom deras ”fruar”. I backen lyser det blått mellan torra blad, allt kommer åter. Så också hennes känslor….först något svaga sedan mer och mer på…
Abyssus abyssum invocat
 | millroll om Salve! |
 | humlan1dalgren om Salve! |
| millroll om Salve! |
 | humlan1dalgren om Salve |
| millroll om Salve |
